Låt mig dansa med dig en sista dans, Låt mig hålla dig hårt om halsen. Låt mig höra din stämma så mörk och stark, Låt mig glömma bort mig själv i natten. Ikväll ska vi skratta åt allt som är glömt, Inatt ska vi skratta åt det som vi drömt... Låt mig låtsas att tiden är vatten. Så låt mig dansa en sista dans Låt mig glömma bort mig själv i natten.

7/2-2021 Jag tänker att en bit dog när du blev sjuk. I huvudet blev allt tyst och stilla för att i nästa sekund bara skrika. Jag ville bara blunda, sjunka,rymma från mitt skinn Jag ville göra mycket för att byta plats med din. Dina ögon som var som stora hål, letade och letade men det var så svårt. Möta det som kom utan själsligt sår. Möta din rädsla utan spår av det du omgavs av, Möta dig i oändligt kärlek utan krav Möta dig precis som du var. Älskar dig till månen och tillbaka i all evighet, tid och rum.

14/4-2019 Min syster fyllde 50 år häromdagen och jag och en av mina andra systrar samt några vänner mötes hemma där hon bor nu och firade henne med tårta och blommor ,fina samtal och skratt. En av hennes vänner, en super energisk stark strålande människa sa nått av det finaste jag hört." Paula det är som att allt du rör vid, allt du skapar har ett gudomligt ljus, allt blir vackert och perfekt. jag kunde inte annat än att instämma.. ibland har jag sett Paula som en japansk krigare, hon har en sådan disciplin och estetik. hon tänker säkert annorlunda som vi så ofta gör om oss själva men även om jag inte kan återge samtalet så var det precis så jag tänkte och såg Paula en människa rörd av något slags gudomligt ljus. När jag kom hem drabbades jag plötsligt av en sådan rädsla över att hon plötsligt skulle bli sjuk igen, att ljuset skulle ta slut. kanske för att vi prata statistik om sjukdomen men plötsligt kom bara tanken och rädslan över mig att tiden bara är lånad. Jag ser till att njuta av de stunder vi har och inte fundera så mycket på sjukdomen om det inte är så att vi kommer i samtal om den, den är ju alltid närvarande ändå liksom, men den här övermäktiga känslan som du inte rår på när du är rädd att förlora någon du älskar är fruktansvärd.

7/4-2019 Du leker att du alltid är fri dömmer mig eller låter bli. Leker gud, Har en dröm, Sover tungt, Knarkar sömn. Tunga steg Lätta val Aldrig ro Alltid kval. Du dömmer mig Låter gräset gro Fröet sått, Låter tvivel gro. Är det misstag eller mening är det vitt eller svart ser du dina fotspår även om det är natt. Såret gjort läker gör det kanske sen hittar andra vägar, hittar hem.

1/3-2019 Vi kämpar för livet , vi kämpar i sand, vi säger vi tappat tiden men den finns i vår hand & precis som glas kan du gå sönder , precis som glas kan du söndra mig. Enkelspårig & tusenårig kamp som alltid blir övertramp, alltid ska något fattas dig. Din ö är trång, synen inte lång och hjärtat krymper allt mer o mer. Din ö kommer sjunka ditt hjärta fyllas med luft dina tankar skingras i vinden för ditt enkelspåriga sätt ger dig inge rätt, ingen röst, aldrig tröst. Det finns alltid vilja det finns alltid mod ibland tårar och bland blod. Dina ögon öppnar inte mina.

4/1-2019 Väck mina celler, starta upp min hjärna. jag tar in, pustar ut, kopplar aldrig ner ,tappar tråden, finner en ny väg. Det blir nog bra tillslut.

25/1-2019 Förra året började med att min syster blev allvarligt sjuk. månaderna som följde kom med mycket tårar, känslor som var svåra att sätta ord på..så mycket rädslor, så mycket kärlek ,en sådan sammansvetsning av styrkor. jag beslutade att tillsvidare hoppa av min deltidsutbildning inom trädgård, jag minimerade på allt som inte rymdes i mitt huvud och det var ganska mycket. vissa dagar gick bra för syrran , vissa veckor gick dåligt. Syskonen testades för matchande stamceller men ingen var en perfekt match. men så via donationsregistret hittades det en. Min syster fick sin transplantation och vi hoppades att nu skulle den där jäkla cancern få fan. hon blev dålig nästan direkt men med biverkningar som var väntade.sommaren kom och hon var dålig från o till men allt såg ut att gå bra ändå. När semestern kom blev jag sjuk…som om all luft pyste ut bara att gilla läget och rida ut stormen. Jag hade fina varma veckor med familj och vänner. så kom sista dagarna på båtsemestern och syrran skickade ett sms att hon åkt in på sjukhus med feber. Sen gick det fort, när jag pratade med syrran kunde hon knappt prata ,hennes röst var svag hon hade problem med att andas. jag åkte in till sjukhuset och mötes av en tunn syster, uppsvälld i ansiktet och utan röst med syrgas. dr tog mig och mina syskon åt sidan som var där och sa att” det ser inte bra ut vi tror att eran syster fått Lymfom- en aggressiv form” Någon dag gick och vi kom i skift och stannade med syrran hon såg så rädd ut, hon sov mest…vi bara väntade och så en dag ringde en av mina systrar och sa att läget är kritiskt, det kan handla om dagar nu…hon behöver krigar celler från donatorn. jag ringde en syster i England, vi fick tag i en bror på Åland och alla andra runtomkring. vi grät o grät men inför vår sjuka syster höll vi minen vi bara var där och möte hennes rädsla utan att kunna ge svar. Hennes Doktor krigade för henne med den svenska byråkratin vs den tyska och tillslut i rättan tid fick hon sina t-celler som vi döpte till Ninja celler och förbättringen var förbluffande. men hon var nästan 2 månader på sjukhus med mycket syrgas. jag kom med mat och var där 1-2 dagar i veckan och sedan tillslut fick hon komma hem. och jag har fortsatt att åka till henne minst en dag i veckan, inte längre bara för att hon är sjuk utan för våran vänskap och kärlek också blivit så mycket starkare. hon är så sjukt rolig, knepig, underbart komplex och klok med råd & svar som stannar kvar länge i mig. Det är inte så att jag tror att allt är bra i ett kick, men jag tar varje bra stund för vad den är och vet att det är sannolikt att de dåliga och svåra kommer tillbaka men det är inte här ännu. Jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är att jag är relativt frisk fastän jag kämpar med en kronisk sjukdom som inte syns utåt. En annan syster har under så många år kämpat med svårt fall av borelia som urartat fullständigt och nästan utplånat henne. Vi är många i familjen och vi har alla något att kämpa med men ingen av oss har varit så nära att dö som när vi stod öga mot öga med dödens andedräkt i nacken när vi var på sjukhuset. Vi ska lära oss så mycket och jag lär mig verkligen. jag lär mig att det sjuka tar olika form, det sjuka har bra och dåliga dagar. Det sjuka syns olika, de sjuka har olika känslor. Det sjuka är envist. Det finns en oändlig kärlek för mina syskon, för min kämpande syster. Jag är så tacksam för att alla finns i mitt liv och fastän jag inte står alla nära så är var och en så viktig del av alla mina celler av mitt hjärta min själ.,och vi ska vårda varandra väl. Finnas för varandra, inte döma ha öppna hjärtan. Göra av med gammalt groll och inte låta det svarta slå rot. xoxo

28/9-2018 Etsat på hornhinnan slaget hål på med järn utan tvivel men med sår, mot världen tar jag spjärn. Ögonblicken kan du aldrig andas in igen du kan aldrig andas ut, det ögonblicket är borta, det är slut. Nya andetag kan fylla, nya vägar blir din stig var inte rädd för elden det var där jag hitta dig

23/9-2018 Du stod så nära kanten att du nästan tappa balansen, du slutade andas ,vi höll andan….vi väntade och väntade men det var bara så mörkt. Du höll andan vi slutade andas. Vi höll händer ,vi försökte förstå och i allt det onda fanns skratt men fyllda med tårar som vi stoppade undan för dig, vi kastade dem över kanten när du tappade balansen och slutade andas…vi höll andan så vi glömde andas. Ljuset kom äntligen in och ett långt andetag kom, lungor fylldes med luft, tårar torkades för det varit tufft nu är vi bara i det som är ,just nu precis här.

Ögonblick som nästan är omöjliga att förstå

23/9-2018 Himlavalvets dramor sjunger sin ljuva poesi det tunga som ryms i huvudets labyrint släpps ut gör mig äntligen fri

29/6-2018 Låt mig älska dig trasig i den skrud du är för fin för omvärlden men för mig perfekt som du är alldeles trasig och vacker , liten ,skör som glas. Så låt mig älska dig trasig som du är...perfekt.

8/8-2018 Jag vill stryka dig över pannan och hålla om dig, krypa intill dig, sjunga , läsa för dig vara med dig. jag ser dina frågor, jag ser att du är rädd och inte vill släppa men din kropp håller dig med ett järngrepp du inte kommer ur. Jag vill ta bort allt som får dig att tvivla så du kan andas lugnt, inte tungt

25/6-2018. Att det finns människor som vill utrota kärlek till det vi har och kan det är för mig så fel ,så bak o fram. Det känns som ett strypgrepp på allt som ska få vara fritt när människor blir så fulla av hat & delar in det i svart o vitt. Vi andas samma luft, vi bor på samma jord men ändå tar en del större rättigheter & använder mörka ord för de har minsann bestämt sig. I deras ögon är hudfärg något att kritisera, sexuella läggningar ska vi inte ens diskutera, de har bestämt sig. Men de bestämmer inte över mig. De är som att de glömmer att jorden vi har, det finns bara en så då borde vi verkligen ta hand om den och människorna som finns här var och en, men de har bestämt sig. Tar det mörka över kommer inte en endaste en finnas kvar för allt som återstår är aska av hat. Så låt alla veta att ingen ska trampas på att vi fyller våra hjärtan så stora så att självaste rymden blir trång börja med att sprida kärlek i stort som smått så kan vi komma långt och göra gott.

Ditt Innersta

25/5-2018

Där ligger  du naken, bara som ett skal

jag har sett ditt innersta förvandlas tills det nästan inte fanns något kvar

jag såg dina ögon sökandes i mina men hade inga svar

mina frågor stod på kö..men fick vänta som de andra.

Jag söker din blick men vet inte vilken väg mina ska vandra.

jag andas snabbt men glömmer att andas.

 

Jag vill krypa tätt intill dig och hålla om som om världen skulle ta slut….

Någonstans hittar vi en väg ut.

Jag andas snabbt , glömmer nästan att andas. 

Ögonblick av fullkomlighet

In i drömmarnas värld

20/5-2018

Just nu där du är 

är tidens plats.

Din sfär är en önskan bort .

Ett försvagat minne

3/5-2018

I mitt inre finns ett sår, det blir aldrig helt ,inte rent med tvål, jag står naken vid ett hål.

Du är ett försvagat minne som bitit sig fast,  ibland håller du hårt om strupen…lägger mig i fosterställning, låtsas som om min värld är hel, jag aktar mig för stupen…jag aktar mig för stupen.

 Tiden läker ingenting ska du veta det är en lögn, kanske var det något någon sa när du vaggades till sömn,

vakna upp ur din dröm.

Svidande säkert är det att tiden inte stannar oavsett vad du gör men som ett försvagat minne är du och sakta pysslar jag om mitt sår…

 Stup & hål, hav och oceaners längtan kan aldrig fylla det rum som en gång blev tomt ,tyst & stilla

Jag sitter tyst i mig själv ,sväljer allt och alla som jag gjort illa.

Du var allt jag behövde, och du är allt som saknas mig.

Längtans tomhet ekar i mig efter ett försvagat minne utav dig.

 

Drottning i det mörka

29/4-2018

Som en drottning är du, rak i ryggen, tydlig ,stark...likt ett träd med många lager bark.

Men jag ser att du är trött i sinnet men ler för att visa att du kan,

Älskar dig för det men du behöver inte bara för att du vill nå fram.

Vi möter många frågor som kanske inte får de svar vi vill

hjärtats önskor är många

frågan är vad de formas till?!

Älskar dig för det ,för att du är tydlig...försöker vara stark.

 min drottning i det mörka med hudlager likt bark.

 

Bearbetning

28/4-2018

När min syster blev allvarligt sjuk så ändrades saker på många sätt...

Det största & svåraste är att jag inte har en aning om hur det är att vara i hennes sits om jag inte varit där själv vill säga. Känslor & rädslor som kommer i vågor eller stängs in skall mötas av henne, mig , och alla nära runt omkring, även folk som är bekanta blir engagerade....frågor frågor.

Så många rädslor kan hinna susa igenom  huvudet på så kort tid, och jag insåg snabbt att jag måste på något sätt ventilera min egen rädsla så jag började skriva dikter mer än någonsin och bestämde mig också lägga mig själv i det okända & läskiga och öppna upp för andra att läsa.

Det obekväma är inte min grej men jag övar mig på det.

 Jag är rädd för att förlora en person som jag älskar & som betyder mycket för mig . Det finns ingen klarhet eller färdig utstakad väg för detta, jag försöker bara hitta mitt sätt att uttrycka min smärta över att jag känner mig så jävla maktlös när jag ser hur lite jag kan påverka sjukdomen, hur jag önskar jag kunde trolla bort allt det där fruktansvärda och den första dikt jag skrev om det var denna:

 

Jag vill springa hundra mil med dig genom städer, dansa genom nätternas vals, jag vill springa tidslopp med dig tills vi inte har flera alternativ, tills du hänger svettig runt min hals.

Jag vill aldrig sluta springa för då kanske du slutar att finnas,

så vi springer genom åren… så länge vill jag minnas…att jag sprang för ditt liv för att försöka rädda dig ,för att du ska fortsätta finnas.

 

 

22/4-2018

Ibland är vissa minnen självklara och andra mer som tunna & utslitna som fragment..för det mesta ligger de bara där bak någonstans i en slags dvala.

Så en dag utav en speciell anledning eller som ett doftstråk väcks någonting och den där ryggsäcken jag bär på öppnas och ut väller det helt huller om buller det ena minnet efter det andra...känslorna dyker upp som ett paket på posten och tåls inte att vänta på eller packas ner igen.....de står och hoppar som små ivriga barn redo att få rota till det. Ok säger jag, tar ett djupt andetag, kavlar upp ärmarna tar på mig pannlampan beredd för att dyka ner i avgrunden...men grejen är den att jag är ALDRIG redo för avgrunden. Jag har den alltid i mig och med mig, den är min allra värsta fiende och min bästa vän, vi klarar oss inte utan varandra men jag vet aldrig vad som dyker upp. Om det är något kvarglömt undangömt eller bara i en ny tappning.

Så kommer jag då till hela den här grejen med avgrunden och det är att jag en dag valde att inte längre hata, hata det som jag begravt ,hata den som skavt, hata det som inte blev, hata den som gjort mig illa...för hade jag valt den vägen hade hatet tagit mig ner i avgrunden och så hade jag stannat där, förtvinat som människa aldrig tagit ett steg i ljusets riktning...jag valde att välja något annat än det jag blivit utsatt för, att det inte ska forma min väg i livet så jag inte kan leva...för jag vill leva!!!

 

 

Ögonblick

Bland tusen förlorade finner du tusen åter men alla tårar jag torkar hindrar inte att himlen gråter

Älskar kor

22/4-2018

Alla de vackraste saker sparar jag åt dig i en ask, mina minnen ligger där vidöppna för dig att röra.
När vi är tillsammans skall vi se på dem och skratta åt hur små de är.
I våra sinnen har vi bara det bästa kvar…

i vår ask du och jag. Tiden har skalats av och fastän inga tydliga märken finns kvar är där ändå allt vi behöver.

Sover på djupet

Glöm inte det du en gång fått höra sa solens lena stämma i mitt öra
bruset i från havet har människorna alltid inom sig

Även om du sover på djupet
Så kan jag väcka dig